90 minuter av irrande tankar eller lärande?

”Den traditionella akademiska föreläsningen på 90 minuter är en av de största faktorerna som orsakar statiskt sittande i Finlands högskolor”, konstaterade Arto Pesola, doktor i gymnastik- och idrottsvetenskap och medlem i expertarbetsgruppen för högskoleidrott, vars doktorsavhandling behandlade hälsofördelarna med minskat sittande.

Coronapandemin och den ökade distansundervisningen har fått studerande att tillbringa ännu mer tid i stolarna. Önskemål om aktivare föreläsningar har framförts; till exempel i Studerandebarometern 2022 röstade studerandena fram undervisningspraxis som stöder fysisk aktivitet som det viktigaste sättet att främja fysisk aktivitet.

Vad kunde den här praxisen innebära? Vi frågade högskolestuderande och en lektor hur vi ska lämna 90 minuters sittmaraton bakom oss.

Både lärare och studerande vill vanligtvis hålla 2x45-minuters dubbelföreläsningar som en 90 minuters session så att man får en längre paus efteråt. Men då sitter man stilla länge. Med tanke på sittandets fysiologi lönar det sig att ta en ordentlig paus oftare. Fastän man skulle ta en kort paus mitt under en lång föreläsning uppmuntrar det inte alltid människor att röra på sig. Människor har olika uppfattningar av vad ”paus” betyder.

”Jag märker ofta att om pausen bara är fem minuter ids jag inte stiga upp och gå någonstans för en så kort stund”, säger studerande Reetta Tienari.

Förutom att pauser, rörelse och aktivitet förbättrar det fysiska välbefinnandet förbättras också koncentrationsförmågan och lärresultaten.

”Man börjar snabbt känna sig slö om undervisningen bara går ut på bildspel och lärarens prat. Redan efter en kvart börjar tankarna irra”, berättar Tienari.

”I mina egna kursvitsord har jag märkt att undervisning som innehåller mångsidiga, aktiva sysslor är lättare att komma ihåg, och tentresultaten blir bättre”, berättar studerande Jenny Hieto.

Lektor Maarit Honkonen-Seppälä strävar efter att dela in sina föreläsningar i 20 minuters snuttar, och mellan dem kommer en paus och en ändring, såsom övergång till grupparbete. Ett sätt att inkludera aktivitet i undervisningen är till exempel att presentera grupparbeten i videoformat eller som ett skådespel.

Honkonen-Seppälä berättar att hon funderar på vad som är det viktigaste lärmålet för varje dag, och om man kunde aktivera det på något sätt.

”När något är svårt eller viktigt att förklara kunde man gå igenom det stående i en cirkel så att läraren först förklarar saken, och sedan berättar studerandena turvis hur de förstod saken”, berättar Hieto om en av sina idéer.

Det finns flera olika sätt att ta paus från undervisningen och öka fysisk aktivitet. Honkonen-Seppälä berättar att hon utnyttjar gruppdiskussioner som förs stående eller gående, och att hon då det är möjligt för undervisningen utomhus till exempel i undervisningen i muntlig kommunikation. Hon uppmuntrar lärare att fundera på vilka sätt att öka fysisk aktivitet som är naturliga för dem själva, och dra nytta av dem.

En utmaning för rörlighet i undervisningen är undervisningsutrymmen som lämpar sig dåligt för detta, såsom stora auditorier. Hieto påminner ändå att man kan göra små rörelser fast man sitter på sin plats.

”Man koncentrerar sig kanske för mycket på begränsningarna i utrymmena, men man kan ju sträcka på sig, vifta på armarna och benen och snurra på axlarna var som helst, fast på den egna platsen. Man borde fundera på vad möjligheterna är i just det här rummet.”

Intervjudeltagare:


Maarit Honkonen-Seppälä, lektor
Humanistiska yrkeshögskolan

Jenny Hieto, styrelsens ordförande
Studerandekåren KOE vid yrkeshögskolan LAB

Reetta Tienari, välbefinnande- och motionsansvarig
Studerandekåren KOE vid yrkeshögskolan LAB

Ladda ner artikeln publicerad i Acatiimi-tidningen i PDF-format här (endast på finska). Du får gärna dela på artikeln – till exempel kan du skriva ut den och hänga upp den i högskolemiljön.

Artikeln publicerades på finska som Studenternas Idrottsförbunds advertorial i tidningen Acatiimi den 16 juni 2023.