Tyska genom rörelse – en presentation av pulpetlös språkundervisning

Det är fredag och nacken är styv. Jag sitter hos universitetsläraren i tyska Tia Patenge i Nöykis i Esbo. Vi går igenom undantagssituationens många utmaningar. Distansarbetet har synliggjort många saker. Hur fint det än är att möjligheten att undervisa och studera trots pandemin fortsätter på webben, märker vi att vi tänker tillbaka på hur det var förr då växelverkan var omedelbar. Som aktiverande lärare saknar Tia framför allt rörelse. Vad har det med språkinlärning att göra?

"Till exempel så här", säger Tia och reser sig. "Nu ska vi värma upp!"

Jag stiger upp och börjar genast röra på mig. Links! Rechts! Wasser! Jag svänger till höger och vänster, hoppar över det ena vattenhindret efter det andra. Nach vorne! Vi fortsätter framåt tills vi stannar upp. Jag går andfådd tillbaka till bordet. Pferderennen (hästkapplöpnings-)uppvärmningen fungerar. Den finns att se bland annat på Youtube.

Bakom sig har Tia sex års aktiverande språkundervisning vid Helsingfors universitets språkcentrum. Hon kallar metoden för pulpetlös undervisning. Allt började naturligtvis inte i en handvändning. Jag har redan länge följt den yrkesmässiga utvecklingen hos min kollega som arbetar med hela sitt hjärta och sin kropp. Vi måste gå cirka tio år bakåt i tiden.

"Undervisningsarbetet gick bra och responsen var bra, men det var ändå något som besvärade. Jag funderade särskilt på mina kurser i muntlig färdighet", minns Tia. "De kändes på något sätt statiska. Jag skulle kunna göra saker annorlunda, tänkte jag."

Inget nytt kan födas om man inte sätter igång. Den avgörande erfarenheten för Tia var ett Erasmus-lärarutbytet i Zürich 2012, då hon fick bekanta sig med konstnären och grafikern Franck Kauffmanns kurs Improviserad tyska.

"Välkommen, inte att följa med, utan att delta", sade Frank till mig. På kursen fanns heller ingen möjlighet att bli stående vid en vägg.

Igång med små steg

Den inspirerande upplevelsen fastnade i minnet, eleverna var helt befriade. Det var där processen började. Till en början slogs jag ändå av tvivel. Skulle detta fungera i Finland? Var studenterna på en tillräcklig nivå? Tänk om jag tappar ansiktet och ingen hakar på?

"Det tog faktiskt några år. Jag läste mycket om ämnet. Jag funderade också på hur jag skulle kombinera rörelse med språkinlärningsuppgifter."

Tia började med att ta små steg. Våren 2014 var hon äntligen redo att hålla en hel kurs i muntlig framställning. Tia ser tacksamt tillbaka på Lisa, en utbytesstudent i teaterbranschen från Berlin som var tysk kursassistent vid Språkcentret den våren. Lisa gav Tia många goda idéer och en tanke om att flytta pulpeter och stolar åt sidan. Vad var upplevelsen av kursen?

"Mina rädslor visade sig vara onödiga", säger Tia. "Studenterna väntade på lektionerna, precis som jag."

Men handlar det om gymnastiklektioner, spelar språket en biroll? Tia förstår tvivlen, eftersom hon själv måste bearbeta sina egna tvivel innan hon vågade ge sig hän. Det handlar framför allt om befrielse och om att våga. Det är nervöst att tala främmande språk, och studenterna kan ha dåliga erfarenheter från tidigare.

"Rörelse för med sig enorm glädje och frigör kommunikationen. Redan under den första kursen skapades även ett band jag inte upplevt tidigare."

Sedan dess har pulpetlösa kurser i muntlig framställning utgjort en väsentlig del av Tias undervisning. Hon hittade sitt eget sätt att vara lärare.

"Det är ändå viktigt att motivera undervisningsmetoden. Studenter är olika, och om man plötsligt ber dem stiga upp kan någons prestationsångest förvärras."

Mer än bara uppvärmning

Lika viktigt är det att själv delta, att hänge sig. Lärarens exempel har en obestridlig effekt. För varje uppgift måste man också tänka på kopplingen till språket. Vi yrar inte omkring eller fastnar vid uppvärmningsövningarna.

"När gruppen har värmts upp är det lättare att fortsätta med andra uppgifter."

Det gäller till exempel miniimprovisationer, där var och en får en roll. Sådana situationer på några minuter finns att hitta direkt i vardagen: till exempel ett överraskande möte med en barndomsvän på gatan, eller att stöta på en ansträngande granne i trapphuset. Man behöver inte vara dramapedagog eller född till skådespelare, eller ens en extrovert.

"Nej, ingen behöver stå framför klassen", försäkrar Tia. "När alla samtidigt lever sig in i sin egen simulation glömmer man att observera andra."

Den bästa tiden att genomföra en aktiverande språkkurs har varit i maj. Det är till exempel lätt att bege sig ut ur klassrummet på stadsrundtur "Stadtrallye" på tyska. Ingen kan sitta i bakre raden och nicka till.

"Visst är det svårt ibland. Särskilt om man håller två kurser samtidigt", säger Tia medgivande.

Å andra sidan ökar konditionen samtidigt som inlärningssituationen efterlämnar ett starkt minne. Det betyder inte att alla kurser måste gå ut på enbart drama. Men vad skulle hända om man lade till rörelse till varje lektion eller föreläsning?

Coronan utmanar

Coronakrisen har redan visat att det nu, om någonsin, behövs rörelse. Och det utmanar alla lärare och studerande. Tia har redan satt in aktiviteter som går ut på ta studenterna bort från datorskärmen, även om det inte är likadant som det var i klass, där nack- och axelsmärtor inte slog till med samma kraft som nu. Man kan bara föreställa sig vad Tia tycker om distansundervisning.

"Det känns som om jag har hamnat i en form jag inte passar in i."

Webbundervisning har också sina goda sidor, men många undrar ändå just nu när återgången till det normala sker och hur det kommer att ske. Om Tia var tvungen att fortsätta så här under resten av sin karriär, hur skulle hon uppleva det?

"Jag skulle tyna bort totalt."

Precis. Det är bäst att se denna tid som en parentes som klargör betydelsen av en beprövat god metod. Det har förstås kommit kritik och konstruktiva förslag, och dagarna har rymt många försök och misstag. Tia säger sig vara överraskad av all positiv respons. Språkcentrets undervisning betjänar universitetets alla fakulteter, och det är inte så sagt att metoderna lämpar sig bara för vissa grupper.

"Jag minns hur en träekonomistuderande en gång i slutet av en kurs kom fram för att säga att alla föreläsningar borde börja med uppvärmning."

Jag håller med Tia om att klassrumsundervisningen inte får försvinna. Det vore en hemsk tanke att vi skulle bli distanslärare under täckmantel av coronan. Men vi kan inte stelna till nu! Detta skede är som hinderlöpningsövningen i början, som jag klarade av på rostig tyska. Medan vi väntar på att pandemin tar slut tänker vi lägga till rörelse i kommande veckas Zoom-möten.

Nach vorne – framåt!

Suvi Kotkavuori är universitetslärare i franska och utförande i Helsingfors universitets lektorer HYL ry.