Essi Lumme: Spåren efter coronapandemin kan synas länge inom högskoleidrotten

Under våren 2020 genomförde vi den första utredningen om hur corona har påverkat högskoleidrotten. Då var svaren alarmerande: upp till 45 procent av verksamheten stod helt stilla. I och med att pandemin fortsatt genomförde vi en uppföljande utredning. Resultaten är inte glädjande den här gången heller. En klar majoritet av dem som upprätthåller motionstjänsterna vid högskolan som svarade (10/13) berättar att verksamheten stått helt eller delvis stilla under hösten 2020, och på många håll stod verksamheten delvis eller helt stilla i början av våren 2021.

De former av verksamhet som mest stod stilla var handledd gruppmotion (12/13) och möjligheter för motion inomhus (12/13). Fördelningen liknade svaren i den förra utredningen. Organisatörerna av högskoleidrotten gav dock inte upp: Eftersom tjänster inte kunde organiseras normalt, var fokusen på att utveckla verksamheten. Så utvecklades nya sätt att organisera motion och idrott samt att minimera personalminskningar. Pandemins effekter har alltså varit både negativa och positiva – dock de negativa har varit mer tydliga.

Effekter på ekonomin, gemenskapen och framtiden

Högskolor har reagerat på pandemins negativa inverkan på olika sätt. Den vanligaste ekonomiska anpassningsåtgärden har varit att skära ned på utgifterna. Enligt den uppföljande enkäten har utgifterna skurits ned i flera områden än i 2020, men det vanligaste området är detsamma: att skära ned på de köpta tjänsterna (7/13). En del av kommunerna kompenserade hyror för lokaler för de månader då verksamheten stod stilla. Hälften av de som svarade försökte även öka sina intäkter, till exempel genom kampanjer, inte bara skära ned på utgifterna.

Utöver ekonomiska utmaningar lyfte svaren fram minskningen av sociala relationer. När verksamheten flyttas över till nätet skapas inte längre kontakter mellan idrottsutövare. En viktig del av högskoleidrottens betydelse faller bort.

Även användarantalen har minskat, vilket upptäcktes redan i förra årets enkät. Idrottstjänsterna har inte fungerat som normalt för nya studerande, och många har funnit sina tjänster bland kommersiella aktörers utbud. Det här har väckt oro över framtiden bland organisatörer av högskolornas idrottstjänster: hur många studerande hittar tillbaka till högskoleidrotten?

Pandemin satte fart på utvecklingen

Lyckligtvis har alla effekterna inte varit enbart negativa. Det att verksamheten avbröts har tvingat verksamheten att utvecklas i en ny direktion. Ett centralt utvecklingsområde har varit verksamheten på nätet. De vanligaste verksamhetsformerna har varit idrottshandledning på distans eller på video (11/13) samt stöd och rådgivning för att utöva idrott på eget initiativ (10/13). Många tror att verkställande på distans kommer i någon mån förbli en del av verksamheten. De möjliggör jämlika idrottstjänster för studerande inom nätverkets högskolor och stöder all verksamhet vid framtida undantagstillstånd.

Många oroar sig över idrottstjänsternas framtid. Även om inte en enda av de som svarade ansåg att situationen är kritisk i och med att pandemin drar ut på tiden, berättade majoriteten (8/13) att de var tvungna att ta till interna anpassningsåtgärder för att balansera verksamheten och ekonomin.

Pandemins påverkningar bör observeras även i framtiden: medan begränsningarna stängde lokaler för högskoleidrott kunde många kommersiella aktörer driva sin verksamhet på ett relativt normalt sätt. Först när situationen normaliseras börjar vi få närmare uppgifter om hur stor del av studerande har beständigt gått över till kommersiella gym, och hur det här påverkar högskolornas idrottstjänster.

Läs mer om resultaten på vår webbplats. De 13 som svarade på enkäten representerar 16 aktörer inom högskoleidrott.

Essi Lumme