Oscar Byman: Motion som en del av lösningen för studerandenas välbefinnande

Idrotten har alltid varit en stor del av mitt liv. Som ung har jag haft möjlighet att utöva idrott på ett mycket mångsidigt sätt – i olika grenar, inom olika föreningar, i olika gemenskaper och hela tiden har jag fått bekanta mig med olika människor. Idrotten har gett mig både sunda levnadsvanor, livslånga vänner och ett sätt att frigöra mig från vardagen och hantera stress.

Idrotten främjar det fysiska, psykiska och sociala välbefinnandet, skapar vi-anda och erbjuder betydelsefull sysselsättning. Jag tror att ju lättare man gör det för människor att utöva och inleda motion och idrott, desto fler kommer också att göra det. Jag vill arbeta för att alla ska ha samma möjligheter att utöva och bli förälskade i idrott som jag.

Det är alltid spännande att börja studera i en ny stad. För mig betydde det att jag flyttade till Helsingfors och lämnade vänner och gemenskaper bakom mig. Jag som alltid hållit på med lagsporter, främst fotboll, oroade mig för om det i Helsingfors skulle finnas ett lämpligt gäng att sparka boll med. Men oron var obefogad. Genast under gulnäbbshösten gick jag med i studentkårens (SHS) idrottssektion, och jag fick en social grund för att stegvis bygga upp vänskapsrelationer. Och som sig bör, hör många som då var med i sportkretsen under gulnäbbshösten i dag till mina närmaste vänner.

Utifrån min egen erfarenhet anser jag att det är ytterst viktigt att beslutsfattarna inom idrotten i Helsingfors förstår betydelsen av studerandenas egna idrottsorganisationer.

Beslutsfattarna ska på eget initiativ söka metoder för att stödja de här organisationerna, som ofta drivs med frivilliga krafter, studerandenas egna organisationer – även om de ibland är något mer informella till sin karaktär. Ju närmare idrott och motion vi tar studerandena, desto fler idrottar och tillägnar sig motionsbetonade levnadsvanor. Under studietiden bekantar man sig med många nya saker, och ju fler studerande som får bekanta sig med idrott, desto mindre hälsoproblem på grund av bristande rörlighet uppstår det i långa loppet, liksom inte heller hälsoekonomiska kostnader orsakade av sådana. En central utmaning för idrottspolitiken är hur vi ska få dem som inte rör på sig att göra det. När det gäller studerande är den egna gemenskapens styrka och uppmuntrande exempel mycket viktiga drivkrafter i det här sammanhanget.

Coronapandemin har redan i ett och ett halvt års tid gått hårt åt studerande. Psykiska problem har blivit allt vanligare och ensamheten har ökat oroväckande mycket efter långa dagar i enskildhet hemma i enrummarna. Nu om någonsin bör beslutsfattarna stödja studerande att röra på sig och bli delaktiga i samhället. Hur bör man då stödja studerandenas rörlighet inom ramen för idrott?

Här anser jag att OLL:s kommunalvalsteman är bra nycklar. Jag hade ju förra året privilegiet att som representant för SHS få vara med och ta fram idéer. Genom att utveckla stadscyklingen och göra den förmånlig för studerande kan vi erbjuda studerandena hälsofrämjande vardagsmotion och klimatvänliga motionsformer. Genom att placera idrottsplatser i närheten av campus och studentbostäder sänker vi tröskeln för att röra på sig och gör det lättare för studerandeorganisationerna att ordna träningsevenemang. Genom att prioritera aktörerna inom studerandeidrotten vid fördelningen av plantider och genom att säkerställa att studerandena erbjuds förmånliga motionsavgifter bidrar vi till att de får tillträde till idrott. Det är alltså viktigt att sänka tröskeln för att röra på sig så mycket som möjligt.

Ofta är det dock en resursfråga. Jag anser att motion och idrott måste ges tillräckliga resurser, eftersom satsningar på motion och idrott i slutändan innebär lägre hälsovårdskostnader. De förebyggande åtgärderna är smarta ur både mänskligt och ekonomiskt perspektiv. Vi måste dock också se till att resurserna används så effektivt som möjligt. Jag anser att samordning är ett sätt att rikta resurserna bättre.

Utifrån mina senaste fem års erfarenheter lider studerandeidrotten i Helsingfors en brist på samordning. Fältet är ganska splittrat. I Helsingfors finns många bra aktörer inom studerandeidrotten som arbetar mycket för att ordna möjligheter till motion och idrott för studerande. Jag betonar också i det här sammanhanget studerandeorganisationers betydelse. Aktörerna arbetar dock självständigt, och jag anser att det egentligen inte finns någon plattform för en kontinuerlig dialog mellan de olika parterna. Mina erfarenheter kan bero på min egen oförmåga, men det tror jag inte. När jag har diskuterat ämnet med aktörer från olika organisationer och personer som arbetar med studerandeidrott har många delat min uppfattning.

Därför föreslog jag i OLL:s kommunalvalspanel den 12 maj att det inrättas ett nytt samarbetsnätverk för att främja studerandeidrotten i Helsingfors eller huvudstadsregionen.

I nätverket ska det finnas en bred representation för olika aktörer inom studerandeidrotten. Student- och studerandekårerna ska vara representerade och även aktörer inom högskolemotion samt anställda som främjar välbefinnandet vid universitet och yrkeshögskolor ska delta. Dessutom kan föreningar och företag samt organisationer som främjar studerandenas intressen bjudas med. Den viktigaste parten skulle dock vara företrädare för Helsingfors stads idrottsväsende och idrottsbeslutsfattare. Jag anser att Helsingfors sköter idrottstjänsterna bra, men jag tror att vi genom att höra studerande i större utsträckning kan använda idrottsresurserna ännu bättre för att främja deras välbefinnande.

Nätverket skulle kunna sammanträda några gånger per år, och det finns säkert organisationer inom studentrörelsen som är villiga att sammankalla till mötena. Om jag blir vald till fullmäktige eller om jag genom valet kan bidra till att främja idrott, förbinder jag mig att delta i ett nätverk av det här slaget.

Nätverket i sig löser naturligtvis inget. Det betyder inte att man annars inte behöver satsa på idrott eller studerandenas välbefinnande. Ett nätverk där man bara viftar med händerna gagnar naturligtvis ingen, men jag anser att en god samordning är en förutsättning för effektivitet. Om vi vill att motion och idrott ska vara en del av lösningen på studerandenas välbefinnande, lönar det sig för oss att samarbeta för att främja det.

Oscar Byman

Skribenten är kommunalvalskandidat för SFP i Helsingfors. Han studerar ekonomi vid Hanken och är en långvarig studentinflytare. Ekonomi, hållbar utveckling och sport är viktiga teman.

PS: Mer om idrott i Helsingfors i en fotbollsvideo på Instagram @oscarerik_.