Niko Peltokangas: OLL:s medlemskapsmodell går ut på att utveckla verksamheten

Under förbundsmötet i början av november besluter OLL:s medlemmar i vilken riktning vi ska utveckla förbundets medlemskapsmodell. Under året har förbundets styrelse utarbetat en redogörelse som analyserar tre olika medlemskapsmodeller och variationer av dessa: ”högskolornas idrottsförbund” skulle ha högskolorna som medlemmar, vilka som helst idrottsaktörer kunde höra till ”högskoleidrottens paraplyorganisation”, och ”högskoleidrottens serviceorganisation” skulle producera tjänster för den nuvarande medlemskåren enligt efterfrågan.

Jag har deltagit i medlemskapsmodellens utvecklingsarbete, först lite från sidan som sakkunnig inom kommunikation, och sedan som generalsekreterare som ansvarar för förbundets strategiska utveckling tillsammans med ordföranden. Vår ordförande Essi Lumme har lett redogörelsearbetet på ett beundransvärt systematiskt och målmedvetet sätt. Med stöd av styrelsen, våra sakkunniga och våra partner har redogörelsen blivit en relativt omfattande diskussionsöppning om förbundets framtid.

Nedan har jag samlat några tankar som uppkommit under processens gång. Jag tänker inte skriva något för eller emot någon av medlemskapsmodellerna i redogörelsen. Alla modeller innehåller element som fungerar väl och utifrån vilka det lönar sig att bygga upp en lösning för OLL.

Från mörkret till ljuset

Ännu för ett år sedan gjordes utvecklingsarbetet i krisstämning. Under flera år i rad hade medlemsorganisationer gått ur förbundet, och ifjol på hösten meddelade två medlemsorganisationer till att de tänkte gå ur förbundet. En av organisationerna meddelade detta under förbundsmötet, förbundets ”allra heligaste”. Ännu i början av detta år, när vi redan höll på att utforma årets utvecklingsarbete och till exempel beslöt oss för att sammanställa en redogörelse om saken, beslöt en rätt stor studentkår sig för att gå ur förbundet.

Att utveckla medlemskapsmodellen kändes som ett monster som man inte riktigt kan urskilja i ett mörkt rum.

Under årets gång har stämningen blivit ljusare, så som ofta är fallet när kunskapen och förståelsen ökar. I utvecklingen av medlemskapsmodellen har det aldrig varit fråga endast om att stoppa medlemsbortfallet, men under detta år har åtminstone vi i medlemskapsarbetsgruppen och på kansliet fått en klarare bild av vad allt det är fråga om.

Vem som är medlem i OLL fastställer på ett grundläggande sätt vad OLL gör. Om förbundets verksamhet och medlemmarnas behov inte möts, då måste man ändra på verksamheten, medlemmarna, eller båda.

Medlemskaosmodellen påverkar verksamheten

I den nuvarande strategin är representativitet utgångspunkten för reformen av medlemskapsmodellen – man vill att förbundets verksamhet ska omfatta en så stor del av högskolestuderandena som möjligt. Vi har snabbt märkt att vi förutom medlemskapet också bör se över hur vi måste ändra på verksamheten om medlemsbasen förändras eller blir mångsidigare.

Oberoende av vem medlemmarna är kommer de åtminstone att påverka dessa element av verksamheten:

1. Förbundets ledarskap och studerandeledning. Just nu leds förbundet av studerande som arbetar på kansliet på heltid. Om det bland medlemmarna också finns till exempel organisationer som inte leds av studerande kan de ha en egen uppfattning om studerandeledningen och förtroendevalda som arbetar på heltid. Bakom redogörelsen ligger tanken att det är viktigt att hålla fast vid studerandeledningen.

2. Tjänsterna. Olika slags medlemmar vill ha olika slags tjänster, vare sig det är fråga om att stödja påverkansarbetet, ordna utbildningar eller producera material och medlemsförmåner. Ju mer varierande medlemmarnas förväntningar är, desto svårare är det att fördela de begränsade resurserna så att de tillfredsställer allas behov.

3. Intressebevakningen. Olika slags medlemmar lär också vilja ha olika slags intressebevakning. Hittills har vi till exempel försökt uppnå en starkare position för högskoleidrotten i lagstiftningen och högskolornas finansiering. Om högskolor eller till exempel kommuner vore våra medlemmar skulle de inte nödvändigtvis alls underteckna det här målet. Vill vi alltså ha medlemsorganisationer som förbinder sig till vårt politiska policydokument, eller vill vi samla en medlemskår som skapar ett nytt policydokument för utvecklingen av högskole- och studerandeidrotten?

4. Relationen mellan intressebevakningen och tjänsterna. En separat fråga är också hur medlemsbasen kommer att påverka relationen mellan intressebevakningen och tjänsterna. Redan nu vill en del av medlemmarna att förbundet framför allt ska erbjuda konkreta tjänster och förmåner för studerandens vardag, medan andra tycker det är viktigare att förbundet koncentrerar sig på det riksomfattande påverkansarbetet. I och med utvecklingen av medlemskapsmodellen är det också möjligt att genomföra lösningar som påverkar denna relation. Ens begränsade resurser hindrar oss inte från att utveckla medlemsbasen om vi besluter att medlemstjänsterna kommer i andra hand jämfört med intressebevakningen.

Fastän utvecklingsarbetet åtminstone för min del inleddes i krisstämning har jag ändå förtroende inför fortsättningen. Att tända ljusen fick monstret att krympa och hjälpte oss också att se hela rummet bättre. Att utarbeta en ny strategi tillsammans med den nya styrelsen och medlemsorganisationerna samt att föra in medlemskapsmodellen i reglerna kastar inte längre en skugga över framtiden, utan känns nu som de allra intressantaste uppgifterna för nästa år.