OLL-alumn: “Under mitt ordförandeskap skapades riktlinjer som fortfarande syns i studentidrotten”

Under mitt ordförandeskap debatterades likabehandlingsfrågor gällande motion och idrott såväl nationellt som internationellt. Som ordförande reste jag mycket utomlands och representerade förbundet vid olika forum. På det internationella fältet blev det tydligt att man inte på alla ställen var beredda att diskutera likabehandling tillräckligt allvarligt.

Till mina mest oförglömliga upplevelser hör mitt deltagande i FISU Forum i sydkoreanska Gwangju, där mitt anförande handlade om betydelsen av likabehandling i studentidrotten. Under de påföljande diskussionerna avslöjades många länders fördomsfulla inställning mot bland annat damidrott – jag minns exempelvis att jag debatterade med en annan representant om huruvida kvinnoidrott var tråkigt och om det var kvinnornas eget fel. Jag upplevde en hel del nedvärderande och osakligt beteende på grund av mitt kön från mina internationella kollegor, vilket ytterligare underströk vikten av våra diskussionsöppningar.

Stora steg för studentidrotten och den egna karriären

Debatten om studerandenas välbefinnande har tagit enorma kliv framåt sedan min tid vid OLL. Högskoleidrottens ställning förstärktes och etablerades så småningom redan då, och man började i allt högre grad identifiera stillasittandets hälsorisker. Samtidigt återgick debatten alltid till en och samma fråga: vem bär ansvaret för finländarnas rörlighet? Vi tog ställning bland annat till den här frågan i vårt Motionsmanifest. Under min period publicerade vi också i samarbete med Otus, forskningsstiftelsen för studier och utbildning, Högskoleidrottens barometer, som fördjupade förståelsen för motion som en väsentlig del av högskolornas strategi.

En stor utmaning jag stötte på under mitt ordförandeskap var Finlands Studentkårers Förbunds beslut att säga upp sitt medlemskap i OLL. Sedan dess har studentkårerna själva fått bestämma över sitt medlemskap. Vår framgångsrika rekryteringskampanj ledde dock till att största delen av studentkårerna blev medlemmar. Det här var inte den enda stora strukturella förändringen som förbundet genomgick under mitt ordförandeskap: vi slutförde också historiska förhandlingar med Finlands Olympiska Kommitté om att underställa dem studerandes elitidrott.

Mitt år som ordförande gav mig en massa erfarenheter och ett ordentligt mänskligt experiment om hur jag klarar mig under press och i förhandlingar. Jag skulle inte byta ut den erfarenheten för allt i världen. Jag har fortfarande nytta av de nätverk som jag byggde då. Mitt OLL-uppdrag ledde också till att jag fick mitt partis förtroende att sitta som medlem i statens idrottsråd 2019–2023 och leda sektionen för likabehandling, jämställdhet och hållbar utveckling.

Efter min tid vid OLL har jag jobbat som idrottsexpert, specialmedarbetare i Bryssel och generalsekreterare för en ungdomsorganisation i Hagnäs. Idag är jag ledande expert i skötsel av sysselsättning vid Helsingfors stad. Nyligen introducerade sysselsättningstjänsterna en mini-inverventionsmodell för motion, som härstammar från samarbetet mellan OLL och SHVS år 2013! OLL:s påverkansarbete syns alltså fortfarande i mitt jobb.